Startsidan  ·   Instagram  ·   Twitter  ·   Tumblr

Nationella

Skrivet:    ·  dyslexi
Idag hade jag nationella i engelska, vilket jag hoppas gick bra! Var jätte nervös innan, viste knappt vad jag skulle ta mig till! Jag har tänkt på det hela lovet och de två sista nätterna har jag drömmt massor om det, och det värsta är att jag tror att jag har gjort det när jag vaknar och är klar, vilket jag inte är. Jag kan lungt säga att det har varit en plåga att gå till skolan och veta vad som väntar. Min engelska lärare kommer från England och är därför hårdare med sin rättning då hon ser saker som andra lärare inte ser då hon har engelska som modersmål. Jag hoppas iallafall att det gick bra, jag tyckte själv det gick bra och såg att hon satt och nickade när jag pratade vilket kändes skönt! 
 
Nu över till lite annat, idag under bildlektionen hörde jag några killar i min klass prata med en annan kille i min klass som satt och kollade på film. Han har dyslexi som jag men jag tror han har lite "grövre" dyslexi än mig då han behöver mer hjälp och är inte så duktig på engelska. Men iallafall det jag ville komma till var att killarna sa att de inte trodde han har dyslexi utan bara fejkar det för att få bättre hjälp mer tid på prov mm. De ville att han skulle skriva några ord för att se om man verkligen har dyslexi vilket jag vet att han har eftersom han har det svårare än mig i skolan. En av killlarna sa att han skulle fejka att ha dyslexi för att få mer hjälp och enligt honom vill man ha dyslexi! Jag blev verkligen arg när jag hörde det eftersom på honom låter det som att det är skönt att ha dyslexi och man har det mycket lättare i skolan. Det är verkligen inte så!! Vi med dyslexi måste kämpa mycket hårdare för att komma upp i den nivån eller betygen ni får. Det är verkligen inte en dans på rosor! Om jag fick skulle jag byta bort min dyslexi eftersom den ställer till det för mig i vissa situationer. 
 
Jag tycker verkligen inte det här är okej! Alla är människor och duktiga på olika saker, vi har olika svagheter och saker som trycker ner oss. Jag ser det nästan som mobbning då jag var väldigt rädd att gå ut med att jag har dyslexi eftersom jag tror personerna ska se mig som en annan person som inte klarar av sakerna ni gör. Skulle ni ta dyslexi om ni fick det? 
 
Känner mig så här just nu
Tidigare inlägg Nyare inlägg
Anna Darner, 17, Ulricehamn.

Här i bloggen får ni läsa om mitt liv och mina stora intressen: foto och träning!

Follow on Bloglovin







Design